Totalt antal besökare

tisdag 14 april 2009

När hjärnan inte hänger med !

Idag har jag skrivit mitt 300:de inlägg .. Helt otroligt vad man kan uttrycka sig i skrift och mer än hälften är ointressant dravel. Nu får jag visserligen själv bestämma vad jag vill skriva om och det är inte så svårt att förstå sig på alla finesser som finns . Värre är det med facebook , tvitter och alla andra typer av microbloggar. Man klickar och klickar, gör ena testen efter det andra, får vet vem man är och vem man liknar. Värvar vänner från när och fjärran , mottar kramar och ska skicka vidare. Ibland fattar jag inte ens vad jag ska göra och varför jag ska klicka här eller där?

Gjorde ett test idag på Facebook , här gällde det att vara snabb, och klicka på rätt svarsalternativ Det var ett litet problem som komplicerade allt litegrann, det var på engelska. Läsa,översätta,förstå och snabbt pricka rätt svar. Vet inte varför jag utsätter mig för detta , men det var inte första testet. Från början är det lätt men sen efter ett tag blir jag så trött och då blir det jobbigt.

Påminner mig om en gång för ett bra tag sen när jag var på studieresa på en kryssning. Hamnade brevid rederiets representant som skulle äta 5 rätters middag med vår grupp. Kollegorna var ohövliga och pratade med varann på svenska . Han förstod inget och jag skulle vara snäll och översätta allt som sas runt bordet. Gick väldigt bra från början men när vi kom till efterrätten med kaffe var jag så trött och slut.

Gentleman som han var ville han erbjuda mig den enda lilla tetra förpackning grädde som fanns kvar på en liten bricka. På förpackningen stod det "de la fete" . Jag som inte dricker grädde i kaffet ville artigt tacka nej,samtidigt som jag stirrande på texten .

- Åh no, I dont like feet in my coffee ! But you can have my feet in your coffee?

Alla runt bordet började garva och jag som inte förstått något viskar till en kollega, vad är det som är så kul? Hon förklarade vad jag just sagt ! Behöver jag säga att jag inte alls tyckte detta var kul JUST DÅ !

Han avslutade iallafall kvällen med att tacka vår gruppledare för ett trevligt sällskap och det var första gången han blivit erbjuden fötter i kaffet. Jag kommer aldrig glömma detta och om jag får gissa, finns det nog någon annan som inte heller glömmer det !

Inga kommentarer: