Vet inte om det är ren tillfällighet att en del inlägg från bloggar jag brukar hoppa in på skriver så nedstämt och eländigt. Det är inte ofta jag bokstavligen hoppar in på dessa men ganska snabbt ut igen. Då tänker jag inte på dom som bloggar om sin kamp mot en allvarlig sjukdom eller resan tillbaka till livet efter att mist en anhörig. Nej dom som bara skriver om sin dag men klagar på allt ! Det är väl en av anledningen jag inte har dom som favoriter! I dom inlägget saknar jag behov att lägga en kommentar, skulle inte gynna någon .
Jag är nyfiken på vad det är som skiljer oss människor åt. Man mår inte bättre om man alltid tar fram det som är mindre bra och fastar där.Om solen skiner en dag så tänker jag , härligt , nu gör jag det allra viktigaste för att sen ta till vara på det vackra vädret. Regnar det så blir tanken, vad skönt , då hinner jag göra det jag hoppade över igår när solen sken.
Jag är väl ytlig och lättroad, svävar väl på moln , och landar hårt den dagen jag upptäcker sanningen ? Ja, genom åren har man hört både det ena och det andra. Jag vet att vår familj inte är som andra! Men ingen människa är väl lik en annan , alla är vi väl unika ! Jag kan inte skriva om mig och min familj i en nedstämd och lidande text då jag inte känner så inombords. Jag skriver min egna sanning , det måste väl vara den som räknas?
En "tröst" till oss från en del människor genom åren är: jag skulle aldrig orka med ert liv, ni gör det så bra ? Det jag tröstar mig med i det läget är : Nej, jag skulle inte vilja byta med dig heller , den inställningen klarar jag mig utan ! För många är det lätt att leta fel för att få en förklaring varför vi inte är som dom förväntar sig. Det fel dom hittar på mig och min familj och säkert stämmer in på fler människor är :
"Vi får inte må så bra när vi har det så dåligt"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar