Vaggas man in i falsk trygghet ?

Foto:Marita

Hur är det med fördomar? Hur mycket makt har dom . Just nu tänker jag på hur vi föräldrar tänker och agerar när det gäller våra ungdomar. Vaggas man in i en falsk trygghet om man bor på "landet" eller i en liten kommun. Har man bättre koll på sina ungdomar och tror att där händer inget . Värre är det i "stan " , där bor busen och där händer både det ena och det andra ?

I VK idag står det på en helsida om dom ungas drogvanor i Sorsele. Varannan nionde klassare har testat alkohol , var tredje har åkt med en berusad förare ? !!! Var fjärde elev var 10 år första gången man drack! 35% av eleverna röker ! Var tredje har blivit erbjuden narkotika och 12% av dom har testat.

Jag blir illa berörd när jag läser detta ! Tycker det är skrämmande ! Vad beror det på . Personligen tror jag inte att detta problem beror på var man bor utan hur vi föräldrar engagerar oss i våra tonåringar.

Är det nån skillnad på hur ung / gammal man är som föräldrar? Jag var 23 1/2 år och 3 barns mor för 20 år sen . 19 år mellan Jimmy och mig. Kunde jag läsa av honom bättre i tonåren , minns jag bättre hur det var och kom ihåg alla lockelser ?

Har vi mindre tid till våra barn idag oavsett var vi bor ? Jobb , fritid ? Tar den egna tiden för sig själv över så man inte hinner eller orkar med att engagera sig?

Inget av det, tror jag är avgörande hur våra ungdomar har det. Tror inte det beror på ålder på oss föräldrar , Vilken samhällsklass vi tillhör eller var vi bor? Om vi inte pratar till våra ungdomar och stöttar dom så finns problemen överallt.

Hanna går idag i 8:an . I hennes klass har vi haft extra föräldrarmöte där vi träffas för att bara lära känna varann. Där pratar vi öppet allt. Tider, fickpengar, alkohol etc . Eller som vi säger: jag vill veta vem min dotter/son är hos.

Tanken är att vi ska tryggt veta vilken inställning , regler Hannas kompisars föräldrar har. När dom är ett gäng hemma hos en kompis vet jag att dom är där och inte "ute " på stan . Känns mycket tryggare att veta att Hanna är hemma hos någon som bryr sig . När Hannas kompisar är här hemma en fredagkväll så vet alla ungdomarna att dra iväg på stan mitt i natten inte är okey och skulle aldrig komma på idén att fråga om det.

Nu når vi ju aldrig alla föräldrar på dessa möten men vi är en bit på väg. Det roliga är att när man kommit hem från ett föräldrarmöte frågar Hanna vad vi pratat om och sen fyller hon ut med ännu mer svar och frågor som jag kan ta upp nästa gång. Dom tycker inte det är obekvämt och blir ännu mer öppnare hemma och med andra vuxna.

En del av er kanske tycker detta är att vara för kontrollerande och överbeskyddande . Jag gör det för att jag älskar mina barn och vill att dom ska växa upp till trygga individer med egna mål och stort självförtroende som värnar om alla människor.

Nu har jag ju ändrat inställning med åren , trodde nog att det är tryggt att bo i Dorotea, allt hemskt händer i stan . När vi flyttade till Umeå var mina 3 första "stora" och Hanna är den som upplevt tonåren här. Men hon har vuxit in i tonåren på samma sätt som dom andra 3 så var vi bor var inte svaret, utan att vi bryr oss och är intresserade hela tiden . Dom blir aldrig för stora för att vi ska sluta bry oss.

Nu har oron över vad vi föräldrar är rädda för ska hända , ändrat sig genom åren . Nu är det narkotika, sniffning och andra saker . Förr var det mer "bus och hyss "

Men lite sanning kan det nog vara att det beror var man bor eller kanske man är mer "vaken " om man bor i händelsernas centrum !

Minns dom "bus " en del gjorde i Dorotea av ungdomarna i högstadiet . Vi bodde i Avaträsk , en mil utanför. När jag pratade om dom händelserna med Andreas så sa jag :

- Det där skulle aldrig du göra va ?
- Nej , hur skulle jag kunna göra det ? Jag bor ju i "träsket ", hur ska jag ta mig dit !