Totalt antal besökare

onsdag 18 mars 2009

Ett värdigt liv !

Det skrivs i tidningar och på bloggar om ett värdigt liv . Det finns vissa inom läkarkåren som inte tycker man ska rädda alla barn om dom riskerar att bli för handikappade. Denna debatt som florerar runt om i landet är mycket påverkad av den som skrivs om " Läkaren som överdoserade läkemedel så ett barn med mycket skador dog "

Nu ska jag inte påstå att jag satt mig in i allt som skrivs men jag kan inte ställa mig på den ena sidan och förkasta vad den andra sidan tycker. Dom alla familjer jag träffat genom åren har barn med olika funktionsnedsättningar och problem . Alla har på sitt egna sätt ett värdigt liv . En del märkte att något inte var som det ska väldigt tidigt , vi var en av dom och det är ofta tecken på en skada av det grövre slaget. En del märkte senare efter att barnet börjat gå och då en lättare skada.

Inget barn var den andra likt men det vi hade gemensamt var att man gjorde allt inom sjukvården för att barnet skulle klara sig . Ingen av oss har fått frågan om vi vill satsa allt på vårt barn eller inte . Att sjukvården sorterar bort barn , det har jag inte någon erfarenhet av, tvärtom , dom har gjort allt för alla barn jag träffat.

Dom föräldrar jag träffat där man bestämde sig för att , nu gör vi inget mer , var så skadade att det fanns inget att göra. Här är det inte någon läkare som lekt gud och bestämt någons öde , det var naturens gång som avgjorde det. Här gällde det att ge ett värdigt liv den tid som fanns kvar i den lilla kroppen . Inte ha ont och lida.

Visst , det sker mänskliga fel inom sjukvården och dom ska utredas och sen förhindras att det upprepas. Men jag vill och fortsätter att tro att alla människor har rätt till ett värdigt liv oavsett hur lite eller långt liv man får .

Däremot ligger det stor sanning i Hugo Lagercrantz ord att en del barn blir till belastning för familjen. Jag dömer ingen längre , Då är jag inte bättre en dom som dömer ut vissa barn. Barn till föräldrar som gett upp och inte orkar , ska man tvinga dom till att ta hand om sitt barn. Dom måste få hjälp och stöd . Ibland räcker inte det och då måste barnen skyddas. Finns inget annat allternativ för dessa barn så kommer dom inte få ett tryggt och värdigt liv.

Syskon lider , skilsmässa , självmord, misshandel . Alla är inte lämpade att ta hand om sitt barn, oavsett om man har ett barn med skada eller inte . Barn med stora skador till missbrukare , dom barnen måste tas om hand med kärlek och omsorg inte lämnas på en vårdinrättning i väntan på annan placering.

Minns en kvinna som gjorde mig rasande för 15 år sen då hon tyckte vi sög ut samhället på pengar i och med dom kostnader Daniella förde med sig. Skola , färdtjänst , bostadsanpassning etc. När jag hörde detta , åkte jag för att säga ett och annat till henne. Hon var inte där , hon var på semester . Innan jag hann prata med henne fick jag veta att hon lämnat sitt första barn som var handikappat till en vårdinrättning för 40 år sen . Ingen av hennes senare barn visste detta och dom har aldrig haft kontakt med honom.

Efter att jag fått veta detta lät jag henne prata hur mycket skit hon ville om oss som familj. Hon är en av få ,jag ger inom mig tillåtelse till det. Jag gissade att hon levde med en sorg och dåligt samvete över det val dom gjort . En omedveten avundsjuka över vårt liv och den lyckan vi har och hade . Sen den dagen dömer jag ingen över dom beslut och vägar man väljer . Dom har nog med sorg och lever med detta resten av sitt liv.

Jag tror inte heller på det påstående jag fått höra genom alla år att , " Vilken tur att det var ni som fick Daniella , att vissa familjer är utvalda att för vissa barn " Tror inte att det finns någon gud som valt ut Daniella speciellt åt oss! Att vi skulle vara värdiga henne mer än någon annan! Vi har lyckan att få leva vårt liv med dom barn som vi hade turen att få , alla lika värdiga och välkomna ! Det enda val vi har gjort är att lägga energi på det vi kan påverka och inte ödsla tid och energi på det vi ändå inte kan göra något åt .

Vi är inte bättre männikor än andra utan bara lite annorlunda .
Vi har bara lärt oss att alla männikor har lika värde oavsett hur man är !
Men alla får inte leva ett värdigt liv , hur hjälper man dom?

1 kommentar:

Madlar sa...

Du skriver så klokt o med äkta insikt om livet. Jag hoppas att vi båda med åren blivit klokare(mer erfarna) o därmed förstår att allt inte är svart eller vitt o ibland måste omöjliga beslut tas. Jag har också mött familjer som splittrats o syskon som åsidosatts pga allt arbete som de vuxna har med det handikappade syskonet. Vad är rätt o vad är fel? Det enda riktiga vi alla kan göra är att inte döma.