Totalt antal besökare

torsdag 19 mars 2009

Att fly in i en egen värld !

Jag vet inte varför jag har förmågan att stänga av och på . Jag gör det ibland helt utan planering. Brukar ofta hända när det är mycket som händer runtomkring och jag uppenbarligen tycker det är mer intressant att vara någonstans. Många i samma rum som pratar i mun på varann kan också utlösa det. Händer lite då och då att jag är i min egna värld och varken ser och hör något , trots jag verkar helt närvarande. Jag kopplar av på så sätt, laddar batterierna . Familjen är så van nu, att dom nyttjar detta till sin egna fördel.

Om dom vill ha ett korrekt svar så ser dom till att få min uppmärksamhet genom att knäppa med fingrarna framför mig , eller upprepa mitt namn flera gånger . Hjälper inte det så säger dom något obegripligt , makabert som får mig att vakna upp. Hanna är smart att nyttja det där ibland till sin egna fördel med att fråga något hon vet jag kan säga nej till och hoppas på att jag svarar ja, men det har oftast motsatt effekt , då vaknar jag till .

Värre var det när dom var små , då var mina utflykter till andra världen en plåga. Kunde få sina konsekvenser.
En händelse inträffade när Andreas var ca 3 år. Jag satt och drömde och vek tvätt när Andreas frågade om han fick rita. Jag svarade ja. Helt inne i sitt skapande ville han involvera mig, så han ritade och frågade:

- Ska jag rita dom ännu större ?
- Ja, gör det du !
- Mamma, visst ska det vara fler ben ?
- Hm .
- Nu är dom jätte många , men jag ska rita ännu fler .
- Ja, det blir bra .
Nu vaknade jag till, vad gör han ?
- Andreas , vad gör du?
-Jag ritar.
- Ja , just det .
Efter en stund kommer jag på , vad sa han? och, var var han ? han svarade inte från sitt rum.
- Var ritar du någonstans?
- I hallen .
-Ok
Nu var jag helt vid medvetande.
- Var ritar du någonstans ?
-På väggen !

Nu lägger jag ner tvätten sakta och går med tunga steg runt hörnet i hallen, där står han stolt med en svart spritpenna i handen och pekar på dom stora , svarta spindlarna med jättelånga ben som pryder väggarna runt om i vår ny tapetserade hall.

För er som undrar , kunde jag inte annat än sucka och fint förklara att man inte ska rita på väggen utan på papper . Arg , kunde jag ju inte bli, det var mitt egna fel! Jonny blev däremot , allt annat än glad på mig när han kom hem och såg konstverket . Det var inte lätt att förklara att Andreas har fått lov att rita på väggen , han hade ju frågat och jag svarat ja !

2 kommentarer:

Madlar sa...

Jajamen, det gäller att ta ansvar som förälder(och konsekvenserna).
Visst är det mysigt med knasiga minnen :)

Anonym sa...

Haha..så typiskt dig att bara svara utan koll

kram kram