Från allvar till skratt

Jobbade tidig förmiddag. Eftermiddagen var jag bokad att gäst föreläsa på en Basutbildning för personliga assistenter. Där delar jag med mig av min erfarenhet av assistans, förälder och hur det är att ha assistans i hemmet. Inför varje gång är det alltid lika spännande , man vet inte vilken grupp man ska möta. Hur vetgiriga dom är? ställer dom frågor ?

Jag förbereder mig inte nämnvärt inför dessa eftermiddagar , man vet inte vad man ska lägga fokus på , det brukar visa sig efter ett tag. Denna eftermiddag var det ca 20 st som alla jobbade åt kommunen på olika arbetsplatser. En härlig grupp med många frågor och aha upplevelser blev det.

En del har nog svårt att förstå hur man kan dela med sig av personliga erfarenheter. Jag tror på personlig assistans som yrke och inte som en tillfällig sysselsättning man tar om man inte hittar andra jobb. För att man ska uppnå det så behövs utbildningar, erfarenhets utbyte, diskussioner, få människor att engagera sig . Ge stöd och feedback. Då behövs även vi med lång erfarenhet som är villiga att dela med sig.


Var färdig vid fem, nöjd och glad strövade jag in på stan för att möta upp Daniella och hennes assistent. Vi skulle gå på bio och se Kenny Begins . Sett några klipp från den och hade väl inga direkta förväntningar. Vad vi skrattade. Vet inte om humor nivån hos oss är låg eller hög , en riktigt rolig film var det ialla fall. Trailern har inte alls dom bästa bitarna ur filmen. För att få se dom måste man gå och se filmen.